Kommentar på forsknings- och innovationspolitiken

JohannaSNITTS-bloggen

Blogg_okt16

Regeringen har nyligen gett förhandsinformation om den kommande forsknings- och innovationspropositionen via artiklarna på SvD debatt den 16/9 ”Damberg: 845 miljoner till fler innovationer” och den 17/9 ”Ministern: Vi miljardsatsar på svensk forskning”. En del av de redovisade satsningarna är mycket välkomna och ger en nödvändig förstärkning av det svenska innovationssystemet medan andra delar visar på fortsatt detaljstyrning av lärosätenas verksamhet.

Satsningarna på Testbädd Sverige och de strategiska samverkansprogrammen jämte prioriteringen att premiera lärosätenas samverkan ekonomiskt utgör en naturlig förlängning av regeringens tidigare politik. Vi har sedan tidigare satsningen på statligt riskkapital i tidiga faser (propositionen Staten och kapitalet) och även Utrikesdepartementets uppdrag till Business Sweden och SISP, att dels fokusera på innovativa nystartade företag, s k ”Born Globals”, och dels att erbjuda innovationssystemtjänsterna i inkubatorer och science parks till internationella aktörer. Sammantaget ger politiken bättre förutsättningar för att attrahera investeringskapital till Sverige och för att öka nyttiggörandet av forskningen till gagn för svensk konkurrenskraft och hållbarhet. Initiativen kommer att leda till ett ökat inflöde av idéer till inkubatorer och science parks, både från näringslivet och lärosätena. Detta är utmärkt men tyvärr inte tillräckligt.

Det är nämligen oroande att vi ännu inte sett något om hur inkubatorer och Science Parks skall förstärkas för att kunna gå i takt med övriga satsningar. SISPs medlemmar gör ett fantastiskt jobb men i ett scenario där forsknings- och innovationspolitiken höjer ambitionen finns frågetecken om både kapacitet och förmåga som behöver rätas ut för att inte riskera svikna förväntningar. Regeringen bör därför i FoI-proppen tillse att inkubatorer och science parks har tillräcklig driftsfinansiering, förmåga och kapacitet för affärsutveckling, innovationsledning och projektfacilitering också i det stärkta innovationssystemet. En satsning på ett utökat inkubatorprogram och ett nationellt koordinerat science park program som säkrar detta bör ha goda möjligheter att attrahera ytterligare resurser på regional nivå.

Den andra aspekten av satsningarna är att vi tycks se fram mot en fortsatt detaljstyrning av lärosätenas verksamhet. Detta genom den kombinerade effekten av dels forskningsrådens fortsatt stora regeringsanslag och dels kraven på omfattande medfinansiering. Det blir rådens utlysningar som detaljstyr lärosätenas forskningsinriktning eftersom basanslagen öronmärks av inkommande externa medel när de måste tas i anspråk som medfinansiering. Det naturliga i att lärosätesledningarna sätter inriktningen utifrån lärosätets och regionens särprägel hindras alltså, vilket också i OECD-utvärderingen tidigare i år uppmärksammade som ett hinder i det svenska systemet. Magnituden på problemet kan lätt förstås om man beaktar att det exempelvis i Chalmers fall handlar om så stor andel som 70 % av forskningen som är externfinansierad med en betydande öronmärkning av basmedel som följd.

Regeringen tycks alltså rycka undan mattan för lärosätena även fortsättningsvis vilket går stick i stäv med en verkligt mörkröd tråd i regeringens retorik om att lärosätena nu behöver vara ansvarsfulla. Fullt ansvar kan endast tas då huvudmannen, d v s staten, ger och utkräver ansvar samt ger resurser och frihet att inom vissa givna ramar använda dem på det mest ändamålsenliga sättet. Beklagligt nog kommer friheten att saknas så länge vi har kvar de omfattande medfinansieringskraven. En FoI-propp utan omfattande medfinansieringskrav ger lärosätena förutsättningar att vara ansvarsfulla.

 

Fredrik Hörstedt, vicerektor för nyttiggörande, Chalmers

Anna Lundgren, huvudprocessledare för nyttiggörande, Chalmers