Missions är ett nytt verktyg som EU sjösatt i syfte att ta steget vidare från att identifiera komplexa globala utmaningar till att sjösätta och skala komplexa lösningar. Sverige har, via Vinnova, varit snabba med att ta sig an Missions, och även missionsdriven innovation som arbetssätt. Men hur ska vi då ta oss an detta, och hur resonerar Sverige kring ett missionsdrivet arbetssätt?
Inför vårt möte bad vi kommittén spana kring vilka stora uppdrag – missions – som svenska parter kan bidra att lösa och vilka parter behöver hitta varandra för ökat genomslag? Samt vilka utmaningar de ser kring att arbeta i Missions, och vilka möjligheter som finns för det svenska innovationssystemet?
Det missionsdrivna arbetssättet kräver medverkan från en mängd olika parter. Hur kan vi gå från ofrivillig konkurrens, och många gånger arbete i stuprör, till att samarbete i missions? Detta kräver inte bara omorganisation utan även ett helt nytt mindset– hur formerar vi oss?
Vi behöver eldsjälarna för att jobba framgångsrikt i missions. Men är eldsjälarna och organisationerna i synk? Ledningsstrukturer kan hämma medverkan från individer. Vad behöver vi mobilsera i vår egen organisation för att kunna arbeta i missions? Och vad är det som krävs av en organisation? Kanske behöver vi ta fram en Mission readiness level?
Vinnova hämtar mycket inspiration från Nesta i de här frågorna. Nesta har t.ex. tillsatt en Innovation agency for social good. Från den 7 november börjar Joanna Franzén på Vinnova, hennes roll blir som strategisk ledare för Vinnovas arbete med missionsorienterad forskning och innovation. Hon blir myndighetens expert inom missions, och ska tillsammans med ett designteam utveckla helhetsförståelse för hur olika principer, metoder och verktyg förhåller sig till varandra och hur de bidrar i missionsorienterat forsknings- och innovationsarbete. Joanna och teamet ska stödja kollegor internt samt andra myndigheter, nationellt och internationellt, i tillämpningen av missionsorienterade arbetssätt. Hon ansvarar också för att skapa synergier och lärande mellan EU-missions och nationella missionsprocesser.
IVA har 15 års erfarenhet av att arbeta i EU-projekt och ser att missions skapar möjligheter nationellt då vi nu kan vara flera nationella parter i ett projekt. Det finns en stor vinning i att tänka nationellt och nordiskt för att lyfta våra egna länders erfarenhet och kunskap på en global marknad och visa vad vi kan.
Men vi har ett jobb att göra, vi behöver känna till varandra nationellt och öka samverkan mellan olika sektorer och aktörer. Känner vi till vilka expertisområden som finns hos vilken aktör skapar vi förutsättningar för att få med fler nationella aktörer.
En utmaning kan också vara att vi håller inne med det som vi kan bidra med in i ett projekt. Både på grund av tidsbrist men även okunskap om vilka projekt som finns. Den nationella approachen och kartläggning av kunskap kan öka kännedomen av vad som efterfrågas och engagera människor i högre grad.
Innovationsrådgivarens roll blir än viktigare i det missionsdrivna arbetssättet. Vi behöver hitta kontakter som vi ännu inte har och här kan innovationsrådgivarna fungera som lotsar på ännu inte upptrampade stigar. Det kommer också innebära andra uppgifter för samverkansenheterna vid våra lärosäten som kommer att behöva ha än mer kontakt inåt med forskare än tidigare. Innovationsrådgivare och samverkansutvecklare kommer också att behöva varandra på ett helt annat sätt än tidigare och måste kroka arm än mer.
Gemensam målbild, att förstå motpartens förutsättningar och transparens är avgörande för att lyckas när vi arbetar missionsdrivet. Utmaningarna som vi vill lösa med det missionsdrivna arbetssättet är så pass stora att det kan vara svårt att se helheten, men alla medverkande parter behöver se den gemensamma målbilden.
Missionsprojekten ska lösa en sakfråga. Men kunskapen blir lättare att applicera om vi lyfter blicken och ser hur vi kan lära oss av varandra.
Några utmaningar är mätbarhet och realiserbarhet. Målet för projektet ska vara djärvt och dessutom realistiskt inom projektets tidsram. Inlåsningar är också något som sätter käppar i hjulen och det är viktigt att vi har kännedom om både våra egna och andras inlåsningar. Datadelningsfrågan är en sådan. Kan vi inte dela data kan vi inte uppnå samma resultat.
Vi har under många år arbetat med impact, vilket delvis kan sägas har krattat manegen för ett missionsdrivet arbetssätt. Inom impact involveras slutanvändaren men i missions ska de även vara med aktivt i utförandet. I dialog och samskapande för att kunna vara med och påverka under projektets gång.
Historiskt sett har vi även tidigare samlats kring stora frågor, även om vi inte kallade dem för missions. Vi ser flera exempel på gemensamma visioner som lett till kraftsamling, till exempel första människan på månen. Eller mer i närtid; nollvisionen i trafiken, nollvision kring avfall och nollvision kring självmord. Vilka önskade ökningar eller minskningar kan vi bygga andra gemensamma visioner kring som kan samla och engagera långsiktigt?
En idé är att inventera vad som tidigare gjorts i mindre formationer. Går de att skala? Och kan vi dra lärdomar som i sin tur kan ta avstamp för nya initiativ och gemensamma satsningar?
Vi ser behovet av en organisation som kan stötta och mäkla bildandet av missions-konsortier. Men också sprida för att kunskap och lärdomar om hur man kan göra. Kommissionen skulle kunna vara den som drar i detta. Om denna samordning fanns skulle det underlätta för alla att vara med. Det skulle även öka graden av dem som lobbar in frågor och ser möjligheter att påverka hur kommande ramprogram kan se ut.
Organisationer såsom SNITTS skulle också kunna skapa en gemensam mission tillsammans med andra främjarorganisationer. Denna kan sedan andra bidra och liera sig med.