Sverige och Norden placerar sig med jämnan högt i innovationsrankningar. Hur kommer det sig? Vad är det som vi gör som är så innovativt och bra? För att få svar på dessa frågor besökte SNITTS, tillsammans med Innovationskontor Fyrklövern, Trondheim och Oslo i januari 2020. Syftet med resan var att lära oss mer om hur innovationsstödet är uppbyggt i vårt grannland men även att se på initiativ som är kopplade till social innovation.
Resan inleddes i Trondheim där det just nu händer mycket spännande inom innovationsområdet. Trondheim räknas också som den akademiska huvudstaden i Norge och ligger i framkant inom teknikområdet. Resan fortsatte sedan till Oslo där vi besökte spännande initiativ kopplade till social innovation, Oslo Forskningspark samt Forskningsrådet.
”Detta var den åttonde gången som Snitts arrangerade en studieresa för Innovationskontoret Fyrklövern och som vanligt var det ett väldigt bra arrangemang med många givande möten i både Trondheim och Oslo samt möjligheter till utvecklande samtal inom Fyrklövern” säger Robert Brummer, ordförande i Innovationskontoret Fyrklöverns styrgrupp.
Idén till People U know kom när Mariannes dotter började på en ny skola och blev systematiskt utstängd och mobbad. Hon insåg då att detta är ett stort samhällsproblem som drabbar väldigt många barn. Problemet är inte mobbningen, utan avsaknad av social kompetens. Och utifrån det så har det utvecklat ett verktyg där barn och unga kan få möjlighet att träna upp dessa kompetenser. Att hitta en balans mellan att bry sig om andra och lyfta sig själv. Det ligger dessutom rätt i tiden då den norska regeringen har beslutat att livsvetenskap och social kompetens ska ingå som ämnen i grundskolan.
De har nu drivit projektet i några år och möter flera stora utmaningar. De fick en del hjälp i början i form av pengar och mentor. Men det räckte inte långt, enligt Marianne. För att ha en produkt måste du ha tid och pengar och för att få pengar måste man ha en produkt. Den ekvationen går inte, så därav startade de upp en crowd-funding kampanj som genererat medel för att starta upp en första version av deras läroarena. De önskar nu att skapa närmare samarbete med 2-3 skolor för att kunna utvärdera hur väl det fungerar och hur trivseln i skolmiljön förändras.
Gruppen gav många bra tips till Marianne bland annat att det evidensbaserade är viktigt för att skolorna ska våga satsa på detta. Som social entreprenör tycker Marianne dock att det är svårt att hitta rätt i forskningsmiljöerna. De känner att det skulle vara bra att ha forskare i ryggen.
Det som gav en wow-upplevelse under vårt möte var när Marianne visade en film de tagit fram som verktyg i arbetet. Filmen var helt utan dialog och tanken är att barnen själva ska tänka ut vad som sägs. Ett barn som själv hittar sin strategi för att undvika mobbning blir en lösning för livet.
För oss inom Fyrklövern och SNITTS var mötet en tydlig bekräftelse på det vi ofta upplever med sociala innovationer och entreprenörer, d.v.s. att de i många fall kan vara ännu mer knutna till sin innovation på ett personligt plan. Det är självklart avgörande för en idé att det finns ett stort engagemang men det är en utmaning att hitta rätt balans.
NTNU, Norges teknisk-naturvetenskaplige universitet, är Norges största universitet med landets största kommersialiseringsverksamhet och deras TTO är den ledande TTO:en i Norge om man ser till resultat. SINTEF har sin verksamhet i hela landet och huvudkontoret ligger i Trondheim. De är även stora i EU sammanhang och anses vara Skandinaviens största forskningskoncern. De är ett tekniskt institut med stort fokus på de globala hållbarhetsmålen.
Vi inledde dagen med att träffa dem gemensamt på NTNU TTOs kontor och för att få en inblick i deras arbete, utmaningar och hur det är att arbeta i det norska innovationssystemet.
Vi fick träffa Lasse Olsson, CFO NTNU TTO, Knut Egelie, IPR expert NTNU TTO, Anders Aune, Head of Marketing and Industry Relations NTNU TTO samt Eli Aursand, Investeringschef på SINTEF TTO.
NTNU TTO har från sin start varit väldigt fokuserade på att skapa spin-offs och har varit med och etablerat över 150 stycken. Nu jobbar de mer med licensavtal, vilket de önskar att de gjort redan från start för att tidigare kunna visa på goda resultat. Deras höga kompetens inom IP har varit ett bra sätt för dem att marknadsföra sig. Deras drivkraft har alltid varit att få ut teknologierna på marknaden så att de kan bli till nytta för samhället. Att tjäna penar på teknologierna gör de endast för att ha möjlighet att driva verksamheten vidare. NTNU har ca 25-30 anställda och för att fortsätta vara framgångsrika och lyckas stötta alla idéer som kommer från universitetssjukhuset anser de att de behöver vara minst 20 anställda.
Fyra saker som behöver vara på plats för att man ska lyckas som TTO enligt Lasse:
Deras största tillgång som de ser det är deras anställda. De har en stor bredd i kompetens vilket möjliggör att de kan kommunicera med forskare på alla fakulteter.
De har ett samarbetsavtal med universitetet som säger att det är TTO:en som ska ta emot nya innovationer och kommersialisera dem. I avtalet ingår även att de tar hand om universitetets IPR-portfölj. Avtalet med universitetet står för ca 30 % av deras inkomst, 60 % kommer från forskningsrådet och 10 % är licensintäkter.
De känner att TTO:en har bevisat sitt värde och har fått en viktig roll inom universitet, forskarna vill jobba med dem. En utmaning är dock att hitta rätt entreprenörer som kan gå in som VD i nystartade bolag. Drivkraften hos deras forskare är att forska, att skapa nytta utifrån sin forskning är steg två. Även om deras arbete blev lättare i och med EUs krav på nyttiggörande. Norge är dessutom ett litet land och alla har nog med sitt, så det kan vara svårt att hitta rätt personer när de startar upp nya projekt. Därför jobbar de nu mycket med att skapa relationer och bygga upp ett eget nätverk av entreprenörer. För att vara synliga ute på institutionerna jobbar de med utvalda prodekaner för innovation.
Kahoot är en innovation från NTNU och är Norges första tech-unicorn. Deras affärsmodell påminner om Spotify, men det har inte genererat så mycket intäkter än. Det genererar dock mycket data som kan forskas vidare på, och det skulle kunna vara en bra pay-back till NTNU även om det inte genererar mycket pengar.
En notering som gjordes var att detta framgångsrika TTO under 2019 bedömt 193 nya idéer från sina ca 7000 forskare. Fyrklöverns summering för 2019 landade på 117 nya idéer från ca 2500 forskare.
SINTEFs ledord är Teknologi för ett bättre samhälle och Elis egen drivkraft är att få ut ny kunskap till marknaden. De är ett av Nordeuropas största forskningsinstitut och de är organiserade som en stiftelse. Det innebär att ingen vinst tas ut från SINTEF, utan överskottet investeras i nya projekt och satsningar, bland annat nya laboratorium. Deras faciliteter står öppna att användas av andra och de vill gärna öka kunskapen i samhället om tillgången till att dessa specialmaskiner och dylikt finns att tillgå för att de ska användas i större utsträckning.
SINTEF TTO ansvarar för organisationens Tech Transfer arbete samt deras Licens-, Venture- och IPR portfölj. De jobbar väldigt mycket in mot industrin och inom många områden. Deras roll är att utveckla nya innovationer som ska bli till ny kunskap. De arbetar även mot näringsdepartementet, där deras roll är att ge råd kring vad Norge bör fokusera på i framtiden inom innovationsområdet.
NTNU och SINTEF har en lång historia av ett tätt samarbete. Det började redan på 50-talet med att NTNU fick uppdrag från näringslivet som inte gick helt i linje med universitetets uppdrag. Samarbetet ger stora fördelar för dem bägge och många anställda delar sin tjänst mellan NTNU och SINTEF.
Hon ser att det har blivit tuffare att vara forskningsinstitut och att det som TTO:erna vid universiteten gör börjar närma sig mer och mer deras uppdrag. Precis som i Sverige har de även haft många omorganiseringar och har nyligen slagits samman till ett institut. Den största skillnaden mellan SINTEF och RISE är att SINTEF har venture fonder och att de är en stiftelse. De är dessutom betydligt mer oberoende av politiken av vad RISE är och har egna pengar. Deras fonder är väldigt specificerade mot kommersialisering och inte forskning.
I anslutning till lunch träffade vi Ragnhild Nisja och Magnus Ressem, Rektorsstab Pro-Rector för Innovation, på vad som kallas NTNUs Hogwarths. De inledde med en kort överblick av universitetet. NTNU grundades 1760 och är Norges största universitet, för drygt 20 år sedan slogs de samman med tre högskolor och fick sin nuvarande form. De har 8 fakulteter, 55 departement och NTNU University Museum. De är 7400 anställda och har mer än 42 000 studenter. De har sedan start haft en teknisk- och naturvetenskaplig huvudprofil även om profilen de senaste åren har breddats. Deras nya strategi utgår från FNs hållbarhetsmål och deras vision är ”Kunskap för en bättre värld”
De har fyra strategiska forskningsområden; energi, hälsa, hav och hållbarhet. De är väldigt aktiva i H2020 projekt och samarbetar i nuläget mest med Tyskland. Det finns en del gemensamma projekt med Sverige, men det kunde vara bättre. De ingår även i Nordic Five Tech som är ett samarbete mellan de fem största teknologiska universiteten i norden.
Deras innovationsarbete fokuserar enbart på de tidiga faserna. Förut hade de en accelerator, men beslutade att avsluta detta och låta externa aktörer ta över scale-up arbetet.
De är engagerade i flertal forskningscenter runt om i Norge. Forskningscentren underlättar för forskningssamarbeten och för att kunskap snabbare ska komma till nytta i samhället.
De fick sin första prorektor för innovation för drygt 10 år sedan, då handlade det väldigt mycket om att dra igång innovationsarbetet. Nu handlar deras arbete mer om att få in innovationstänket i linjen och ha förankring ut i fakultetsmiljön.
En stor strategisk satsning som startade för ungefär ett år sedan är att de har anställt 15 innovationsledare, på centren eller fakulteten. Deras uppgift är att öka idéflödet och synligheten samt att vara en brygga mellan universitetet och TTOn. Innovationsledarna ska ha erfarenhet både från industri och forskning och gärna startat bolag själva. Satsningen är helt unik i Norge och den största inspirationen kommer från Leuven.
De har även ett program som heter NTNU Discovery, där kommunen, sjukhuset och lokala banker är med och finansierar. Här kan man söka medel, liknande Sveriges verifieringsmedel, för de riktigt tidiga faserna.
De har en stark studentförening och jobbar mycket med studentinnovationer. Bland annat ett mentorsprogram som drivs av studenterna själva. Nu arbetar de med att skapa ett nytt innovationscenter som ska underlätta för studenter att träffas och samarbeta tvärsektoriellt. NTNUs studentfacilteringsorganisation är en del av detta projekt, ”FRAM”.
De har för 1,5 år sedan skrivit samarbetsavtal mellan NTNU och kommunen. Ett exempel är att de ska använda staden som ett laboratorium.
De har tagit fram indikatorer för att visa på det innovationsarbete som sker. Två huvudkategorier är indirekta och direkta bidrag. I den senare ligger exempelvis TTOens arbete. Hela organisationen har varit med och tagit fram dessa, inklusive dekanerna.
Efter detta möte var vår summering att det händer oerhört mycket i Trondheim, ett stort fokus på innovation på olika sätt (förändringar i samhället, start-up företag, nya sätt att samarbete mellan olika aktörer) och där universitetet verkligen är en drivande aktör med ett stort innovations-fokus.
So Central grundades för 8 år av tre personer som såg att de inte kunde ändra sina olika verksamheter från insidan. De ville skapa en fysisk miljö där sociala entreprenörer, frivillig organisationer och offentlig/privat sektor kunde jobba tillsammans, mötas och finna nya samarbeten. Om man ska sitta här behöver man vara villiga att dela med sig av sina kompetenser och erfarenheter till de andra som sitter här och aktivt söka samarbeten, säger Cathrine Skar, en av grundarna till SO Central. De har skapat den arena som de själva önskade att de haft.
Utöver att facilitera själva miljön tar de initiativ till att starta upp utvecklingsprojekt som ingen har beställt än. Detta för att vara i framkant och skapa arenor som andra kan ta del av. De finansieras genom forskningsprojekt eller samarbeten med kommuner.
Ett exempel är Pådriv, ett stadsutvecklingsprojekt som visar på hur alla aktörerna som är viktiga för stadsutvecklingen jobbar samman. Pådriv har genom de fem aktiva åren samlat flera viktiga aktörer, allt från Oslo kommun till små entreprenörer. Ingen som står som ägare, men alla är med och betalar för att vara med, med pengar, tid eller kompetens.
De 260 medlemmarna i So Central består av en mix av organisationer och individer. Ett inkubator medlemskap kostar 2000 kr i månaden. Sparbanken betalar en del av hyran, därför kan det gå ihop. De driver först av allt en miljö, de är inte bara en co-working space. Medlemmarna består av ca 60 % sociala entreprenörer, men det kan även vara kommunanställda med ansvar för social innovation. Kopplingen till de lokala universiteten är främst genom studenter. I miljön sitter 66 % kvinnor och de har en åldersspridning mellan 19 år till över 70 år. De ser mer och mer att personer som har ett yrkesliv bakom sig och nu vill göra något viktigt söker sig till dem. Teamet bakom SO Central skapar ramarna för att saker ska ske och har inte en rådgivande funktion gentemot medlemmarna. De vill istället fokusera på att hitta de nya lösningarna.
De saknas inte pengar i Norge för att finansiera sociala innovationer och det offentliga investerar mycket i området. Däremot saknas det kunskap hos entreprenören kring var man kan söka pengar samt kunskap hos den offentliga sektorn kring att distribuera pengarna. Eftersom det är lätt att få pengar som social entreprenör i Norge finns också risken att den affärsmässiga biten glöms bort.
Med oss på mötet var även Linn Tomasdotter, vars bolag sitter på SO Central. Tinkr, som bolaget heter, jobbar som ett traditionellt konsultbolag, men enbart för samhällsinnovation. Framförallt för att främja innovation mot offentlig sektor. De arbetar för att skapa hållbara verksamheter och ser över vilka verktyg som fungerar bäst för ändamålet.
Något som Linn uppskattat mycket på SO Central är något de kallar Integreringsdagarna. Det är en halvdags workshop där de bjuder in på tvärs och löser problem tillsammans. Dessa aktiviteter har verkligen bidragit till förståelsen för olika roller och mandat och kickat igång samarbeten.
Inom området är det enormt viktigt med transparens, avslutar Cathrine. Man får inte vara exkluderade åt något håll. Det är fult att tjäna pengar på sociala problem, men det är också en förutsättning för att skapa långsiktighet och kunna driva verksamheten vidare. Vi är mer upptagna av att göra rätt än att göra riktigt.
Ett konstaterande från oss var det som de själva uttryckte, det verkar finnas resurser (pengar, kompetens, engagemang) på många olika nivåer och i alla sektorer att driva fram sociala innovationer.
På morgonen den 15 januari träffade vi Tobias Ellingsen, Anila Nauni, Kristen Ulstein från det Norska forskningsrådet. Forskningsrådet är en nyckelaktör i det norska forsknings- och innovationssystemet och är den instans i Norge som finansierar akademisk forskning. Forskningsrådet arbetar för ett samhälle där forskning skapas, används, utmanas, värderas och delas av alla så att den faktiskt bidrar till förändring och ett mer hållbart samhälle.
De jobbar väldigt mycket med att höja kvaliteten i sin forskning och har nu nått upp till samma nivå som Sverige när det kommer till citeringar. På innovationsrankningar hamnar de bra, men inte i topp. Dock är det inte det viktigaste för dem att hamna i topp då de anser att det är mycket som fungerar mycket bra i Norge idag.
Forskningsaktiviteterna i landet är väldigt koncentrerat kring storstäderna. Forskningsrådet har 15 innovationsansvariga, de jobbar i regionala partnerskap för att öka innovationskraften i hela landet. De har också en del pengar som är öronmärkta för varje region och dessa syftar också till att lyfta innovationskraften i dessa regioner.
I Norge har de en stark sektors politik. Var sektor har ett eget departement, detta betyder att forskning och innovation blir relevant för alla departement. Forskningsrådet får pengar av alla 15 departement. Det gör att forskningsrådet är en central organisation för forskningen i Norge. De är en koordinerande och samordnade mekanisk med ansvar att fördela forskningsmedel. De jobbar tätt ihop med Innovation Norge som också fördelar medel, deras ansvar är dock att få företag att växa samt ansvara för klusterorganisationerna.
Internationalisering är viktigt för ett litet land som Norge och på deras Brysselkontor jobbar 3-4 personer. De har utöver detta 5 personer som arbetar som forskningsutsända (forsknings- och innovationsråd) i olika delar av världen. Dessa finansieras av Forskningsrådet och Innovation Norge gemensamt. Exempelvis har de dialog med Vinnova om samarbeten i Brasilien där båda länderna finns representerade men har olika fokus, så det finns ingen konkurrens.
Innovation i offentlig sektor är en relativt ny satsning i Forskningsrådet. Samhället är på väg mot ett skifte och förnyelse på många områden. Både statliga och kommunala aktörer innoverar men det är inte alltid de samarbetar med forskningsorganisationer. Detta vill Forskningsrådet gärna ändra på eftersom att forskning är viktigt i hela innovationsprocessen. I deras satsning har de valt att sätta problemägarnas behov i fokus och samarbeten där olika aktörer, sektorer och förvaltningssektorer jobbar på tvärs. De ser att satsningen ger resultat. Exempelvis kan en anställd inom offentlig sektor ansöka om en doktorandtjänst för det problem de vill lösa. Detta kallas för industridoktorander i offentlig sektor och Forskningsrådet finansierar 50 % av detta.
Mötet med Forskningsrådet bekräftade vår iakttagelse från tidigare, stor samsyn på vikten av satsningar på sociala innovationer som ett sätt att ta sig an flera av samhällsutmaningarna. Vi konstaterade även värdet/fördelen med ett tydligt (det enda) forskningsråd, inte som vi har i Sverige flera olika med kanske lite olika agendor.
Forskningsparken i Oslo ligger i Norges mest kunskapstäta område. 300 företag och mer än 3000 personer har sin dagliga arbetsplats i Forskningsparken idag, framför allt företag som är tekniktunga. Företag som Oslonett, Huddly, reMarkable, No Isolation, Chipcon, Kelkoo, Zwipe, Affitech, Filmgrail, Vaccibody, Attensi, Ardoq och DragonBox har startat och vuxit här under de senaste 30 åren.
Thea Wiig, Community Manager på Forskningsparken, inledde vårt besök med att ge en introduktion av miljön och deras framtidsplaner.
Oslotech driver Forskningsparken, med kontor, laboratorier och konferenscenter. Dessutom initierar de olika aktiviteter som skal bidra till att öka entreprenörskapet i deras miljö. De grundades 1984 och huvudägarna är Oslo universitet, Oslo kommun och SIVA, samt olika centrala näringslivsaktörer som Norsk Hydro, Pareto, Dyno Nobel med flera.
Det finns en stor kunskapstörst i området, enligt Thea, och planerna är stora. Regionalstyrelsen har beslutat att området inom kort ska bli Oslo Science City och det byggs för fullt. Målet är att det ska bli en plats där talang, innovation och idéer kopplas samman. Kopplingen till Oslo universitet är starkt då rektor sitter som styrelseordförande för initiativet. Thea är övertygad om att satsningen med Oslo Science City kommer att ge ringar på vattnet för parken och skapa bättre samarbetsmiljöer.
StartupLab
StartupLab är Oslos ledande tech-inkubator och hos dem sitter några av Norges mest ambitiösa tech start-ups. Bara en av fem sökande accepteras, så de nystartade företag som sitter här anses vara bland de bästa i landet. Sondre Pedersen, Program Manager, gav oss en rundtur i deras miljö.
De bolag som sitter hos dem får en plats under 12 mån, efter detta är det meningen att de ska ha fått den erfarenhet som krävs för att växa på egen hand. Krav för att få en plats hos dem är bland annat att de ska vara bosatta i Norge, ha ett färdigt team samt ha tech kompetens inom teamet.
Teamet på StartupLab jobbar med att koppla samman människor. Extern kompetens i form av exempelvis jurister och redovisningskonsulter kommer ungefär en gång i veckan och hjälper bolagen.
Deras främsta intäkter kommer inte från bolagen som sitter hos dem, hyran är kraftigt reducerad. Dock betalar storföretag 1 miljon NOK om året för att vara med, detta motsvarar 79 % av intäkterna. Forskningsparken är den största enskilda ägaren.
Deras överskott går till att skapa tillväxt i Norge och för att kunna vara en motor för att uppnå spännande resultat.
Life Science kluster och Sharelab
Life Science Cluster och Sharelab sitter tillsammans i forskningsparken och har ett nära samarbete. Båda organisationerna finns till för företag och organisationer som är verksamma inom Life Science området.
ShareLab hjälper dem som syftar till att utveckla nya produkter och tjänster baserade på life science och bioteknik. De erbjuder ett fullt utrustat labb, labhanteringstjänster, ett kommersiellt och vetenskapligt nätverk och coaching.
Marius Øgaard gav oss en guidad tur i labbet och berättade kort om de olika start-ups som sitter hos dem. Sharelab startade i mars 2019 och deras kontorsdel är redan full, labbet används till 2 tredjedelar.
I Oslo är det många studenter inom Life science-området. De behöver ofta ett labb vilket är väldigt dyrt både i form av utrustning och också personal som ska driva det. De erbjuder labbplatser för studenter och start-ups till reducerade priser.
De har planer på att starta upp ett holdingbolag i framtiden och då kan de ta andelar av bolagen.
Life Science Klusters syfte är att initiera och underlätta samarbeten; exempelvis genom utbyte av expertis och resurser, främja branschen och att stötta start-ups i ett tidigt skede.
Vi träffade Hanne Mette Dyrlie Kristensen som berättade för oss att de hyr kontorsplats på Sharelab, liksom många av deras medlemmar. I dagsläget har de ca 80 medlemmar, allt från start-ups till internationella och nationella storföretag. Även underleverantörer till tidigare nämnda kan vara medlemmar hos dem.
De jobbar nu med att få den norska regeringen att förstå hur stor påverkan denna bransch har på Norges exportkraft. Det behöver ställa om och tänka nytt, vad ska de göra när de inte kan exportera olja längre? Enligt Hanne Mette kan hälsoindustrin vara ett svar på detta.
De anser inte att Life Science bara är human hälsa utan mycket bredare än så. Medicin är inte så långt fram i Norge, där ligger Sverige och Danmark framför. Den viktigaste industrin i Norge är inom hav och fisk. Vill man göra något inom detta område är det Norge man ska vara i.
Alla de olika mötena på Forskningsparken kan nog summeras i; en otroligt vibrerande miljö som verkligen både andas och skapar innovation och tillväxt. Det var tydligt att miljön lockar många entreprenöriella aktörer, inte minst studenter. Lite oklart hur stor närvaro det finns från olika forskargrupper från universitetet(en).