Ett av de områden som ofta lyfts som särskilt viktigt bland våra medlemmar är möjligheten till erfarenhetsutbyte – att få träffa kollegor från hela landet, dela tankar och idéer och hjälpa varandra i vardagen som innovationsrådgivare. Behovet av en naturlig plats där frågor kan ventileras, idéer testas och kunskap delas är stort.
Ett inspirerande exempel på hur detta kan se ut i praktiken är nätverket ”Återträff – vi inom innovationsstödsystemet”, som vuxit fram ur vår utbildning Grundläggande utbildning för aktörer i det nationella innovationsstödsystemet. Det som gör gruppen särskilt unik är bredden: deltagarna kommer från science parks, inkubatorer, holdingbolag och innovationskontor – ett tvärsnitt av det akademinära innovationsstödet som sällan möts så här regelbundet och prestigelöst.
Nätverket består av tidigare kursdeltagare som på eget initiativ valt att fortsätta hålla kontakten genom återkommande digitala träffar. För att förstå varför gruppen blivit så uppskattad och vad som får den att leva vidare år efter år har vi pratat med Joa Falke, Malmö universitet, och Natalia Lundin, Södertälje Science Park, två av dem som varit med sedan starten.
När utbildningen avslutades kände Natalia att hon ville behålla kontakten med de andra deltagarna.
”Jag hade nyligen börjat på Södertälje Science Park, gick SNITTS-utbildningen och kände att jag ville behålla kontakten med kollegorna inom innovationsstödsystemet som jag nyss mött. Så, när utbildningen var slut räckte jag upp handen och frågade om jag fick bjuda in till digital återträff. Intresset var stort!” berättar hon.
”Varför? För att vi vill lära av varandra tror jag, inte mer komplicerat än så.”
Joa fyller på:
”Efter Corona hade nog alla ett uppdämt behov av att ses och ventilera ’jobb-grejer’, och de digitala mötesvanorna satt kvar.”
Deltagarna kommer från många olika delar av systemet, vilket enligt både Joa och Natalia är en av nycklarna till att samtalen känns så givande.
Natalia beskriver:
”Det är personer från olika innovationsstödsmiljöer – inkubatorer, innovationskontor och Science Parks – och det är ju detta som gör det extra intressant. Vi brukar vara mellan 5–10 personer. Några försöker vara med varje gång, ibland hoppar någon ny in.”
Joa bekräftar bilden:
”Deltagarna är de som var med i utbildningsomgången, med några undantag där kollegor eller andra bjudits in i efterhand. Vi har även öppnat upp gruppen för deltagare från senare års grundutbildningar.”
Att träffarna är öppna, enkla och högt i tak är något båda återkommer till när de beskriver vad som gör gruppen värdefull.
”Mixen av kollegor från olika delar av innovationsstödsystemet är givande och kul. Och det är väldigt högt i tak. Vi har ingen agenda utan går laget runt och kollar om någon har utmaningar eller tips att dela med sig av. Det är aldrig brist på samtalsämnen,” säger Natalia.
Joa lyfter den trygga stämningen:
”Värdet kommer av en prestigelös dialog. Vi har lyckats skapa en trygg digital miljö – det är ju lite imponerande i sig. Deltagarna delar utmaningar högt och lågt: allt från professionen i sig, ordval och diskurskrockar mellan akademi och näringsliv, till tips om event, utbildningar och erfarenheter av lyckade och misslyckade satsningar.”
Han fortsätter:
”Ibland finns det inga direkta svar, men många upplever det ändå som befriande att ventilera utmaningar för en grupp som verkligen förstår utan att behöva få en omfattande inramning.”
Till skillnad från många nätverk som rinner ut i sanden har Återträffs-gruppen hållit i flera år. Enligt Natalia är det just enkelheten som gjort det möjligt.
”Nyckeln har verkligen varit att göra det så enkelt som möjligt. Jag bjuder in till digitala träffar cirka tre gånger per termin. Ingen agenda. De som kan är med. Vi bara kör.”
Joa håller med:
”I gruppen finns en genuin vilja att hjälpa andra och en nyfikenhet att ständigt lära. Det finns en prestigelöshet som gör att jag känner mig energifylld efter våra träffar.”
Ett typiskt möte är allt annat än komplicerat.
”Vi kopplar upp, säger hej. Om det är någon ny så kör vi en kort presentationsrunda – sen är ordet fritt. Det blir lite som om vänner ses på en spontanfika,” beskriver Joa.
Och just den lågtröskel-ambitionen verkar vara en framgångsfaktor.
”Vårt jobb är tillräckligt svårt – gör träffarna enkla. Vi har inga hemläxor, kräver ingen förberedelse och kräver inget av någon. Vill man bara vara med och inte säga något utan bara känna att det finns likasinnade där ute, så är det helt okej.”
Natalia sammanfattar sina förhoppningar så här:
”Samsyn, bättre förståelse, stöttning och inspiration från ibland oväntat håll, möjligheter och nya kompisar!”
Joa lyfter gruppens bredare betydelse:
”Att bidra till en gemenskap och sänka barriärer mellan personer i innovationssystemet. Att göra det lätt för nya att komma in i värmen och för erfarna att återfå inspiration och glädje i att dela med sig. För innovationssystemet i stort tror jag det är bra att dela erfarenheter och framgångar – det är oerhört dyrt och dumt att uppfinna samma sak flera gånger.”