Till detta möte har vi bjudit in Joakim Appelquist, utredningssekreterare från forskningsfinansieringsutredningen som ger sina reflektioner över utmaningar och möjligheter för innovation grundad i forskning och samverkan. Vad innebär förslaget och varför har de valt att föreslå tre myndigheter?
Sedan oktober 2022 till och med oktober 2023 har Joakim, tillsammans med flera andra, sett över myndighetsstrukturen för finansiering av forskning och innovation. För ungefär ett halvår sedan lämnades förslaget över till departementet.
Bakgrunden till utredningen är att organisationsstrukturen har varit oförändrad sedan den stora omorganisationen 2001. Under den här tiden har mycket hänt, till exempel har vi haft en snabb teknisk utveckling och en helt annan komplexitet i samhällsutmaningarna. Frågan var om vi verkligen organiserar forskningsfinansiering på bästa sätt efter rådande omständigheter?
Joakim börjar med att poängtera att utredningen enbart sett över den statliga organisationen för extern forsknings- och innovationsfinansiering. Den har inte sett över den basfinansiering som tilldelas forskning och innovation. I Sverige finns idag ett tjugotal myndigheter som finansierar forskning via utlysning. Majoriteten av medlen finansieras via ”the Big Five”; Energimyndigheten, Forte, Formas, Vetenskapsrådet och Vinnova. Enligt förslaget ska 4 av dessa avvecklas helt och tre nya myndigheter tillsättas; Vetenskapsmyndigheten, Myndigheten för strategisk forskning och Innovationsmyndigheten. All statlig extern konkurrensutsatt finansiering fördelas via dessa tre styrelsemyndigheter med GD och beslutsmässiga råd.
De utmaningar som utredningen pekar på i den nuvarande organiseringen är:
Utredningen menar att en omorganisering enligt förslaget skulle göra extern innovations- och forskningsfinansiering i Sverige mer heltäckande, mer anpassningsbart, förtydliga ansvarsfördelningen mellan myndigheter och möjliggöra kraftsamlingar inom olika områden. Samtliga myndigheter skulle även ha ett gemensamt system för ansökningar, vilket ska förenkla processen. Att ha tre myndigheter i stället för över 20 underlättar även för överhörning och gemensamt lärande.
Genom förslaget förstärks möjligheterna att möta de tre prioriteringarna, Excellens, Internationalisering och Innovation.
Excellens: Förslaget innebär att finansieringen med excellens i fokus tydliggörs i och med koncentrationen av finansieringen av forskarinitierad forskning till Vetenskapsmyndigheten. Dessutom lyfts betydelsen av banbrytande forskning mycket tydligare än tidigare. Även formeringen av Myndigheten för strategisk forskning kommer stärka excellensen genom att vi vet att forskningsfrågor som identifieras av behovsägare i samhälle och näringsliv ofta utmanar akademiska discipliners svar och skapar nya forskningsinriktningar.
Internationalisering. Arbetet med att stärka svenska forsknings- och innovationsaktörer internationella uppkoppling stärks genom uppbyggnad av en central internationaliseringsfunktion inom Myndigheten för strategisk forskning. Genom denna kommer statliga myndighetsstrukturen kunna erbjuda bättre stöd till RK och aktörerna i system för arbetet med EU-frågor, bilaterala samarbeten, Science Diplomacy och säkerhetsfrågor.
Innovation. Genom etableringen av Myndigheten för strategisk forskning skapas en stark myndighet som ansvarar för att finansiera forskning som säkrar relevant kunskap och kompetens för samhälle och näringsliv inom alla områden. Genom bildandet av Innovationsmyndigheten tar Sverige den internationella ledningen i utvecklingen av den tredje generationens innovationspolitik genom att bli det första landet i världen som skapar en särskild myndighet för att möjliggöra lösningar på komplexa samhällsproblem.
Reaktionerna på det inlämnande förslaget har varit spridda, dock anser majoriteten att förslaget är bra. Industrin och civilsamhället är positiva till omorganiseringen. Myndigheterna är dock tveksamma. De sektorsansvariga myndigheterna är rädda att deras områden ska försvinna. Vinnova är nog den myndighet som är mest positiv, men deras förslag är att det enbart borde finnas två myndigheter. Det finns en viss oro för att förslaget är för linjärt, att det skapas glapp i nyttiggörandekedjan. Nyttiggörandet borde finnas med som en logik i samtliga föreslagna myndigheter. Joakim menar att nyttiggörandet inte är bortglömt, även om det inte uttryckligen står i beskrivningen för varje myndighet. Definitionen av nyttiggörande behöver breddas och i det här fallet har de använt Excellens.
För innovationsrådgivare innebär förslaget att vi behöver lära nytt och hjälpa de vi stöttar att navigera i ett nytt system. Men beslut om att gå efter utredningens förslag är inte taget än och vi kommer att bevaka frågan vidare.