Vid detta möte fokuserades vår diskussion kring immaterialrätt och akademin. Ämnet föreslogs av Charlott Galant, PRV, eftersom PRV är intresserade av att höra akademins syn på den aktuella rapporten från den europeiska patentorganisationen EPO som lanserades förra året och om hur frågan om immaterialrätt prioriteras inom forskningen.
Se rapporten här: The role of European universities in patenting and innovation
Rapporten redogör för hur olika universitet står sig gällande mängden akademinära patent. Patent i sig behöver inte nödvändigtvis leda till ökade samhällsvärden genom ökad kommersialisering men ändock är det ett sätt att skapa en kontrollposition och en fråga som vårt akademinära innovationsstöd hanterar dagligen kopplat till forskningen som pågår på våra lärosäten.
Frågan är dessutom extra aktuell just nu då Justitiedepartementet bjudit in innovationskontoren till ett samtal kring:
I ljuset av detta samtal så såg vi en möjlighet att tillsammans med omvärldsbevakningskommittén få diskutera hur vårt innovationsstöd förhåller sig till, och behöver utvecklas framgent, för att skapa ökade samhällsvärden genom immaterialrätt.
Charlott Galant från PRV inledde vårt möte med att presentera de centrala insikterna och slutsatserna som PRV drar utifrån EPO:s rapport, samt vilka frågor myndigheten driver gentemot regeringen kopplat till dessa.
Charlott berättade även att PRV nyligen haft ett möte med Regeringskansliet där dessa frågor diskuterats. Ett återkommande tema var behovet av att stärka kunskapen om immaterialrätt och dess praktiska hantering. I vissa områden, till exempel försvarsinnovation, finns tydliga lagkrav, men generellt finns ett behov av ökad förståelse för att forskare och andra aktörer ska kunna fatta mer medvetna beslut. I Sverige, där forskare äger sina egna forskningsresultat genom lärarundantaget, är det särskilt viktigt att de har rätt kunskap för att kunna hantera sina immateriella rättigheter på ett ansvarsfullt sätt.
Charlott betonade att immateriella rättigheter inte enbart handlar om skydd, utan också om kontroll och strategisk styrning. Med ökad kunskap om hur immateriella tillgångar kan hanteras på ett genomtänkt sätt, och med förståelse för spelreglerna inom immaterialrätten, kan svensk forskning bli mer spetsig och bidra till ökat nyttiggörande. Det i sin tur stärker Sveriges konkurrenskraft.
Hon hänvisade till EPO:s rapport, som visar både direkta och indirekta patent kopplade till akademin. Medan antalet direkta patent från svenska universitet är relativt lågt, ligger Sverige högt när det gäller indirekta patent, vilket tyder på starka samarbetsstrukturer med andra aktörer. Gruppen diskuterade dock rapportens begränsningar och behovet av fördjupad analys för att bättre förstå resultaten. Bland annat ifrågasattes varför vissa svenska universitet placerar sig så mycket högre än andra.Det betonades att även om det är positivt att området börjar mätas, är det viktigt att siffrorna inte tas ur sitt sammanhang eller används på ett förenklat sätt.
Diskussionen gick vidare till frågan om hur innovation bör mätas. Gruppen konstaterade att patentdata i sig inte ger en fullständig bild, eftersom ett ensidigt fokus på patent riskerar att styra uppmärksamheten mot teknisk innovation och bort från andra former av kunskaps- och kulturdriven utveckling. Det finns därför ett behov av att mäta innovation på flera olika sätt för att spegla hela bredden av akademins bidrag till samhället.
Charlott framhöll att PRV inte har något formellt mandat att ta fram statistik, men att myndigheten arbetar för att stärka Sveriges innovationssystem genom kompetenshöjande insatser, samverkan och internationell representation.
Gruppen diskuterade också möjliga förklaringar till att vissa lärosäten placerar sig högre i EPO:s statistik, exempelvis genom starka samarbeten med industrin och startups. Samtidigt framhölls att fokus inte bör ligga enbart på antalet patent, utan på huruvida patenteringen leder till faktisk samhällsnytta.
En annan viktig del av diskussionen handlade om det svenska lärarundantaget och dess betydelse för forskarnas självständighet. Det konstaterades att Sverige skiljer sig från många andra länder, vilket gör internationella jämförelser svåra. Deltagarna betonade därför vikten av att beslutsfattare har kunskap om detta system och dess konsekvenser. Det lyftes också risker med att uppmuntra för tidig patentering, eftersom idéer ibland behöver utvecklas längre innan de skyddas. Förslag framfördes om mer långsiktiga satsningar för att ta fram relevanta och kvalitativa mätvärden, samt om att satsa på utbildningsinsatser som hjälper forskare att identifiera vad som är en skyddsvärd idé.
Avslutningsvis diskuterades utmaningen att mäta samhällsnyttan av akademisk forskning. Gruppen betonade behovet av systematiska och vetenskapligt grundade metoder för att utvärdera forskningsfinansiering, publiceringskvalitet och samhällseffekter. Ett inspel var skillnaden mellan akademins långsiktiga tidsperspektiv och de ofta kortare politiska eller administrativa cyklerna inom offentlig sektor. Gruppen enades om att ett helhetsperspektiv behövs för att kunna visa akademins samhällsvärde – snarare än att förlita sig på enstaka indikatorer som patent-statistik.