För att ge en bredare bild deltog Lotta Orban, teamledare på Mötesplats Social Innovation (MSI), som gäst i mötet.
Hon beskrev hur förutsättningarna skiljer sig markant mellan innovationer som fokuserar på tillväxt och snabbväxande företag, och de som har sociala mål som huvudsakligt fokus. I det förstnämnda fallet kan traditionellt riskkapital ofta spela en roll, medan sociala innovationer istället kräver blandad finansiering – där offentliga, filantropiska och privata aktörer samverkar. Det finns ofta finansiering att tillgå i den tidiga utvecklingsfasen för sociala innovationer, men utmaningen ligger i att säkra långsiktighet.
MSI:s policykartläggningar, senast genomförda i juni 2025, visar att det visserligen finns projektfinansiering och sociala investeringar, men att dessa insatser ofta är småskaliga, splittrade och kortsiktiga. Tekniska innovationer gynnas generellt i regeringens uppdrag, styrdokument och satsningar – medan innovationer som faller utanför det traditionella systemet inte har samma upptrampade stigar.
Diskussion i omvärldsbevakningskommittén
I diskussionen som följde framhöll en kommittémedlem att alla idéer bör mötas på lika villkor – hur nyttiggörandet sker beror på forskarens drivkrafter. Begreppet ”traditionell innovation” känns inte längre relevant.
Hållbarhet bör inte ses som ett konkurrensmedel, utan som en kvalitetsaspekt som alla behöver bära med sig. Samtidigt upplever inte alla rådgivare att de har trygghet eller kompetens att stötta alla typer av innovationer. Här behöver vi stärka vår förmåga att navigera idébäraren rätt och koppla ihop dem med rätt expertis.
Förslag lyftes om att använda exempelvis Business Model Canvas för att identifiera finansiärer och samarbetspartners, och att tänka mer ekosystemiskt – att sträcka ut handen till fler aktörer.
Detta kan inte bara stärka nyttiggörandet av forskningsresultat, utan även bidra till att attrahera mer forskningsmedel.
Tvärvetenskapliga samarbeten kan också vara en nyckel – tekniska innovationer kan ge sociala effekter, och samhällsutmaningar kan ofta mötas med tekniska lösningar.
Om infrastrukturen för att stötta och finansiera dessa typer av innovationer saknas, behöver vi arbeta för att bygga upp den – och skapa en mer långsiktig och hållbar jordmån.
Här finns också ett behov av att stärka kompetensen inom innovationsstödet, bygga nätverk och utveckla testbäddar som sträcker sig längre än de traditionella ramarna.
Entreprenörskap behöver ses som något som omfattar alla områden – inte enbart kommersialisering.
En deltagare sammanfattade väl: “Det vi inte vet hur vi skapar överlevnad för – det försvinner.”
Här finns inspiration att hämta från exempelvis Malmö universitets arbete med Sparbanksstiftelsen, där filantropiskt kapital används som “seed-pengar” för att möjliggöra nya former av nyttiggörande.
Som ett nästa steg bör vi ta fram en resursförteckning och en aktörskarta över de organisationer och initiativ som vi kan samarbeta med – för att långsiktigt stärka förutsättningarna för de innovationer som är bredare än kommersialisering. Ett tips är MSI-rapporten “Finansiering av social innovation – en översikt” (2024) som ger en sammanfattning av olika finansieringsmodeller för sociala innovationer.
Se även MSI's senaste policykartläggning här.